Foto: Jessica Lund/KB
Skolbibliotekens roll
En av de absolut viktigaste uppgifterna i vårt nya uppdrag är hur biblioteken ska kunna bidra till barn och ungdomars utveckling och lärande. Frågan vi funderar på är vad biblioteken ska ha för funktion, utbud och kompetens för att lösa denna uppgift – och på vilka områden man kan arbeta gemensamt på det nationella planet.
Vad satsar vi på?
Frågeställningen gäller även alla offentligt finansierade bibliotek som har barn och ungdomar som en stor och viktig målgrupp. Vad finns det för behov av utbildning och kompetensutveckling för bibliotekarier och lärare? Behövs det någon slags nationell e-tjänst för att stärka barn och ungdomars förmåga att söka information? Kanske en utbyggd variant av barnensbibliotek.se? Vad kan vi göra för att motverka det digitala glappet?
Skolbiblioteken är den enda form av bibliotek som kallar sig för ett bibliotek utan att vara bemannat.
Det är en stor uppgift att få detta erkänt, att utan kompetent bemanning, kan man inte heller vara ett bibliotek och givetvis då inte vara ett stöd i elever lärande. Denna bemanning bör då ha både biblioteks och pedagogisk utbildning. (Skolverkets definition) Nu finns ingen utbildning egentligen för att arbeta i skol- eller gymnasiebibliotek. Något för lärar- och bibliotekarieutbildningen att samverka kring.
På Malmö Högskola finns kurserna Skolbibliotek I och II som kan fungera som en påbyggnad både till utbildningen i bibliotek & informationsvetenskap och till en lärarutbildning.
Obemannade skolbibliotek är naturligtvis inte bibliotek i någon kompetent mening. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att inte förväxla begreppen bibliotek och pedagogik. Biblioteken förmedlar för mig framför allt en tjänst genom att tillhandahålla vissa resurser och en viss typ av miljö, det som engelskan fångar i ordet ”ambience”. Just detta är vad jag förväntar mig att biblioteken och bibliotekarierna strävar efter att göra på ett kompetent sätt.
Skolbiblioteken är ett specialfall. Med deras nära anknytning till skolans pedagogiska verksamhet är det naturligt att skolbibliotekariens roll delvis överlappar med lärarens. Men (skol)bibliotekariens allmänna ”informationskompetens” behöver i idealfallet inte vara större än lärarens, som bör vara stor. Pedagogiska bibliotekarier bör mest av allt väcka läslust och stimulera en allmän vetgirighet, utanför skolans speciella domäner; bibliotek som resurs för lärande, visst, men också — kanske ännu mer — som en fristad.
Bibliotekens resurser utgörs främst av tryckta o a fysiska medier. I dagens allt mer Internet-centerade mediemiljö finns det all anledning att framhålla och främja det speciella med bokläsande som sinnesvidgande verksamhet, hur det främjar koncentration, fantasi och fritt kunskapssökande på ett annat sätt än det ofrånkomligen kaotiska och krävande nätet. Det kaotiska och oförutsägbara med Internet är dess stora styrka och tjusning, men just detta har också vissa negativa effekter på våra medvetanden och på vår kultur, något som biblioteken i mina ögon borde vara sällsynt skickade att motverka.
Precis som de flesta andra bibliotekstyper behöver skolbiblioteken bestå av delar som har att göra med såväl fysiskt rum, resurser i form av medier i olika format och inte minst viktigt resurser i form av kompetens. Idealet vore om lärare och skolbibliotekarier överlappade varandras kunskap särskilt på området informationskompetens. Som vi alla vet finns det kompetensluckor hos både bibliotekarier och lärare idag. Det som Christer Holmqvist lyfter, frågan om skolbibliotekariers pedagogiska kompetens, är mycket viktig för bibliotekariens mandat i skolan. Skolbiblioteken likar i många hänseenden forskningsbiblioteken i och med att den undervisande rollen för bibliotekarierna är omfattande. Möjlig grund för samordning av kompetensfrågor?
Jag har länge tänkt lyfta frågan om utbildning för skolbibliotekarier och då menar jag bibliotekarier som arbetar från förskolan och tom gymnasiet. Om skolbiblioteken kommer in i skollagen och blir en verksamhet som ska underkastas kvalitetsredovisning och inspektion måste personalen ha en utbildning som är relevant för skolans mål. Sedan länge arbetar många skolbibliotek med att bli en integrerad del av undervisningen men för det krävs inte bara ett erkännande av varandras kompetenser utan ett närmande som har sin grund i utbildningen.
Visst vore det bra med ett utökat barnensbibliotek.se! Fråga Barnens bibliotek finns ju här och en länksamling för barnens fritidsintressen. Skolverket har det utmärkta Länkskafferiet och resurser för skolarbetet så för skolans del är det väl ganska väl sörjt. Vårt fokus är barn utanför skolans värld. Vad vill de ha hjälp med? Fast det blir förstås mycket skolfrågor ändå… Vi har länge funderat på hur man presenterar och förklarar informationssökning för barn. Inte helt lätt att få till på ett lättfattligt och roligt sätt. Men det vore verkligen kul att få till det! Vi har skisser liggandes för ett spel kring vad ett bibliotek kan användas till. Kanske om vi är många som slår våra kloka huvuden ihop att vi kan hitta pengar och utveckla något bra? Vi är öppna för alla förslag!
Visst är det viktigt att stötta barnens språkutveckling och läslust, men kanske ändå viktigare, åtminstone på gymnasienivå, är den handledande funktionen, med fokus på att eleverna ska lämna skolan vär förberedda för en tillvaro i informationssamhället.
Det innebär bland annat att hjälpa eleverna i deras sökande efter information av olika slag (vare sig det handlar om tryckta eller andra medier) och att hjälpa dem värdera och använda den information de finner. Det är här den välutbildade bibliotekarierns speciella kompetens behövs, med både pedagogisk förmåga och gedigna ”biblioteks”kunskaper.
Idelaet vore kanske den teacher/librarian, med dubbla kompetenser, som man kan hitta i USA och Kanada, eller åtminstone en akademisk kurs i pedagogi för bibliotekarier.
Så skolbibliotekets och skolbibliotekariens funktion blir kanske olika på oika stadier, från en betoning av läslust- och läsförmågefrämjande på lägre stadier till tonvikt på informationssökning och informationshantering på gymnasienivå.
Det finns och har funnits många kurser för skolbibliotekarier, för lärare och bibliotekarier. Kanske det skulle vara bra om några forskare ville titta på dem och se hur de har fungerat? Det gäller t.ex. utbildningarna i Malmö (45 p), Borås, Växjö, Mittuniversitetet (30 p) m.fl. Har de gett några erfarenheter för framtida planering av skolbibliotekarieutbildning/ar? Vad har de nyligen avslutade satsningarna på fortbildning för yrkesverksamma lärare-rektorer-skolbibliotekarier (SMILE, StilBib) gett för erfarenheter att bygga vidare på, när det gäller fortbildning och utbildning?
Kanske Skolverket kan ge forskare i uppdrag att samla erfarenheterna och så småningom också formulera några få krav på kompetens och då även några få riktlinjer för en framtida inspektion av skolbiblioteken? Detta måste väl i så fall gå via Utblidningsdepartementet? Det är väl därifrån som Skolinspektionen får underlag för sitt arbete? Den inspektion om läsningens betydelse, som pågår och ska fortsätta i höst, kan säkert vara en hjälp för skolbiblioteken.
Ett bra skolbibliotek, en del av skolan som arbetar med elever och personal kommer säkert i fortsättningen också att vara en fristad och en plats för kultur – både den som kommer inifrån skolan, elevernas liv och skapande i skolan visas – och den som kommer utifrån, som en skolbibliotekarie med ett nätverk som sträcker sig även utanför skolan kan visa på.
En väl utbyggd infrastruktur av skolbibliotek, med personal som har en för uppdraget adekvat utbildning, är viktig för alla elever. Men den är särskilt viktig för elever som är i behov av tillgängliga medier, som t ex talböcker. Det är bara via skolbiblioteken som dessa elever kan få tillgång till text i ett format de kan ta till sig. För att detta ska fungera krävs personal som har insikt i elevernas problematik, kunskaper om tillgängliga medier (även upphovsrättsligt) och en förmåga att föra ut detta till pedagoger och elever.
Barnbiblioteksverksamheten på folkbiblioteken behöver bli mer tillgänglig för barn med funktionsnedsättningar. Mycket har gjorts de senaste åren men än mer återstår att göras. Det blir väldigt intressant att se vilken roll den nya biblioteksmyndigheten kan spela här, både när det gäller tillsyn och utveckling.
Jag instämmer i det mesta som har sagts i hittillsvarande inlägg. Själv är jag mellanstadielärare sedan 1974 med lång undervisningserfarenhet som klass-, musik- och svenska2-lärare (SVA heter det numera). Därutöver har jag en termins heltidsstudier på högskolenivå i två kurser med inriktning på textsamtal och lärarbibliotekariekompetens. Och så skriver jag själv barn- och ungdomsböcker samt läromedel. Idag har jag koncentrerat min tjänst (låt vara bara en dag i veckan) i ett skolbibliotek. Jag titulerar mig SKOLBIBLIOTEKSPEDAGOG, sällan lärarbibliotekarie, aldrig skolbibliotekarie och inte heller bibliotekspedagog. Varför? JO:
* Titeln lärarbibliotekarie har i min mun en stark smak av lärare som jobbar i ett bibliotek lite ”vid sidan om” och med en lägre kompetensgrad för uppgiften än en skolbibliotekarie. Det stämmer helt enkelt inte med de kompetenskrav som gäller i mitt F-6-bibliotek.
* Titeln skolbibliotekarie kräver en gedigen bibliotekarieutbildning, vilket jag inte har. Det existerar såvitt jag vet inte idag någon specifik utbildning till ”skolbibliotekarie” inom utbildningarna i informations- och biblioteksvetenskap även om det förekommer tillvalskurser med inriktning på skolbibliotek. Man kan till och med få sin bibliotekarietitel utan att ha läst en enda barn- eller ungdomsbok och det lär knappast finnas några examensbevis där det står ”godkänd skolbibliotekarie” … Dessutom behövs det formellt ingen pedagogisk kompetens för att söka en skolbibliotekarietjänst. Själva ordet skvallrar om att det är BIBIOTEKET som man ska sköta, inte någon undervisning. Därför behöver hela begreppet skolbibliotekarie preciseras.
* Begreppet bibliotekspedagog kräver en vidare kompetensprofil än den som jag själv har. Jag skulle inte klara att sköta ett folkbibliotek. Jag har varken utbildning eller erfarenhet för att t.ex. handha folkbibliotekets mediahantering. Min kompetens är mycket specifikt inriktad på verksamheten i skolbiblioteket. Ja, på allt det som Per, Anna-Stina och Veit skriver så bra om ovan. Plus några saker till som äger rum i skolbiblioteket: Skrivarverkstäder, enskild handledning i skrivande, boksamtal, läxhjälp efter skolan och redigering ihop med frivilliga elever av skolans skoltidning – allt inom ramen för min lärarkompetens, förstärkt av min författarerfarenhet.
Förslag och frågor för vidare diskussion:
Det behövs en utbildning till SKOLBIBLIOTEKSPEDAGOG med nationellt fastslagen kursplan. Ska det vara en enda utbildning på ett enda ställe? Vem ska vara huvudman i så fall? Eller ska det vara en utbildningsgren inom vardera lärarutbildningen och utbildningen i informations- och biblioteksvetenskap med tyngdpunkten på pedagogik på bibliotekssidan och på biblioteks- och informationskunskap på lärarsidan? Vilken kompetensutveckling ska därutöver arrangeras för att fånga upp redan utbildade bibliotekarier och lärare och göra dem till just SKOLBIBLIOTEKSPEDAGOGER? Vem ska ansvara för och målsätta den utbildningen?
Jag lutar åt att lärarhögskolorna skulle baka in ett omfattande obligatoriskt skolbibliotekspedagogisk utbildningsblock i sin allmänna del med möjlighet till fördjupning för den som vill specialisera sig på detta ämnesområde. Skolbibliotekspedagog skulle då bli en titel jämnbördig med specialpedagog. Därutöver skulle lärarhögskolorna erbjuda gedigen kompetensutveckling för redan verksamma lärare som skulle kunna skaffa sig titeln inom ramen för ”lärarlyft” och liknande satsningar, precis som man idag kan vidareutbilda sig från ämnes- eller klasslärare till specialpedagog.
Vad gäller informations- och biblioteksutbildningarna så kan man fundera på om det inte vore klokast och resurseffektivast om deras studenter och även bibliotekarier på kompetensutveckling också skulle erbjudas plats på lärarhögskolornas kurser. Det skulle ligga ett mycket stort värde i att föra samman dessa två yrkesområden i gemensamma utbildningar. Då skulle de kunna tillföra varandra nya infallsvinklar utifrån sina respektive erfarenheter och kunskaper. Utbildningen skulle bli mer dynamisk samtidigt som den skulle vinna på att ha en enda huvudman, Den huvudmannen kan knappast vara informations- och biblioteksutbildningen eftersom huvudmannen för skolbiblioteken kommer att vara skolan. Men informatins- och biblioteksutbildningen skulle vara oumbärlig som arrangör av specialkurser och som delansvarig för huvudkurserna på lärarhögskolorna. Ett nära samarbete mellan de två utbildningarna kring kursplanerna och gästlärare från bibliotekssidan lär behövas för att göra utbildningen ändamålsenlig på alla plan.
Vilken utbildning och kompetensutveckling för bibliotekarier som skall krävas är den mest grundläggande frågan i den utvecklingsprocess som nu pågår för skolbibliotekens framtid! Vi kan inte fortsätta med att acceptera att ”vem-som-helst-från-gatan” kan agera som pedagogisk informationshandledare i yrkesrollen som skolbibliotekarie. Jag tror inte Skolverket hade hoppat högt av glädje om lärarrekryteringen hade gått till på det sättet. Det bör vara ett lika rimligt krav att ha behöriga skolbibliotekarier som behöriga lärare.
Intressant i detta är då innehållet i behörigheten. Jag blir förvånad över att höra tankar som ensidigt fokuserar på skolbibliotekariens kulturroll. Förväxla bibliotekarie och pedagog? Det är ju mixen av detta som ä r en skolbibliotekarie! Skolbibliotekariens informationskompetens och förmåga att lära ut informationsfärdighet till eleverna ska vida överstiga lärarens! Tillsammans med läraren bildar skolbibliotekarien ett nödvändigt team i elevens lärande – både när det gäller ämneskunskap, informationsfärdighet och personlig utveckling för eleven.
Skolbibliotekarien skall i n t e först och främst bara väcka läslust utan både ock! Väcka läslust kan den inspirerande vem-som-helst-från-gatan lyckas med lika väl.
Jag får kalla fötter när jag hör tongångar där den gamla traditionella låna-ut-media-bibliotekarien står som likhetstecken för skolbibliotekarie! Vi lever inte i bokrummens stängda värld utan i en globaliserad verklighet med de krav som det samhälle ställer på oss.
Jag misstänker att det är mitt inlägg som har gett dig kalla fötter, Monica, men hur jag än försöker så kan jag inte begripa varför. Det jag föreslår är dels en allmän skolbiblioteksubildning inom ramen för den allmänna del av lärarutbildningen (eller rättare: utbildningarna) som föregår specialiseringen, dels en avancerad utbildning till skolbibliotekspedagog som i sina kompetensmål närmast är att jämföra med utbildning till specialpedagog. Det handlar inte alls om att satsa på ”vem-som-helst-från-gatan” eller ”låna-ut-media-bibliotekarier”. Det jag är ute efter är just den dubbla kompetens som du talar för, I EN OCH SAMMA PERSON.
Möjligen blev det en snedtändning på själva ordet SKOLBIBLIOTEKSPEDAGOG? Ordet är i sig inte det viktigaste. Om samma gedigna utbildning leder fram till titeln SKOLBIBLIOTEKARIE, och om det därmed avses en person med den dubbla och djupa kompetens som vi båda förespråkar, så OK för mig. Jag tycker bara att det du själv betonar i denna persons kompetensprofil har en väldigt stark PEDAGOGISK prägel.
Hej Kalle.
Nej det var det inte ditt inlägg som gav mig kalla fötter Absolut inte. Tvärtom!
Det finns ett stort behov av utbildning och fortbildning/kompetensutveckling för bibliotekarier. När det gäller barnbiblioteken har BBC, Barnbibliotekscentrum, http://www.barnbibliotekscentrum.se tagit initiativ till dialogmöte med BHS i Borås i just denna fråga. Att arbeta med barn och unga kräver en annan kompetens än att arbeta med vuxna och en mängd bra och konstruktiva förslag på innehåll i en barnbibliotekarieutbildning har lämnats till kursansvariga på BHS. Nu kommer BHS att erbjuda en kurs under hösten 2010! Dessutom behövs mer forskning om barnbiblioteksverksamhet.
I anslutning till diskussionerna på denna blogg har jag nu skrivit ett resonerande inlägg på vår projektblogg ”Ömsesidig förståelse?”:
http://infontology.typepad.com/omsesid/2010/02/skolbibliotekarien-och-internet.html
Jag håller med om många av de behoven som lyfts fram av tidigare skribenter. Jag tror också att kompetensutv. för personalen är en av de viktigaste områdena att samverka kring och främst inom lärande/lärandeprocesser, sociala medier, olika webbverktyg och kommunikation.
Det är viktigt att vi ännu mer utvecklar virtuella skolbibliotek. Att vi finns på webben och där interagerar med elever och skolpersonal.
Det finns ju också mer biblioteksspecifika områden där vi bör ha nationell samordning t.ex. övergången till Dewey, mediefrågor och bibliotekssystem. Om ni är intresserade av att läsa min vision om skolbibliotek finns den här: http://ceciliastankar.wordpress.com/2010/02/14/det-ultimata-skolbiblioteket/
/Cecilia Bengtsson, skolbibliotekssamordnare
Hej,
vill bara betona något som idag inte finns på de flesta skolor – en tydlig förståelse från skollednings sida vad ett skolbibliotek är och hur det kan användas. Nu i samband med GY11 har det dykt upp en öppning för oss gymnasiebibliotekarier då värdering och sökning av information på de flesta program starkt betonas. Även språklig och kommunikativ förmåga betonas. Bibliotekarierna på gymnasieskolorna har nu en ypperlig chans att påverka skolledning att se till att ta in biblioteket i programmål och kvalitetsutvecklingsplaner så att det äntligen finns tydliga dokument som visar på bibliotekets roll inom pedagogiken. Detta tillsammans med att biblioteken förstärks i skollagen kan leda till att det händer nåt, hoppas jag.
Jag anser också att skolbibliotekarier och de bibliotekarier som jobbar på barn- och ungdomssidan på folkbiblioteken kraftigt undervärderas, vilket syns inte minst i lönen, och på det faktum att man ofta börjar där och sen ”arbetar sig uppåt”. Vilket i mina ögon blir lika fel som att lärare på tidig grundskola också värderas lägre. Vi lägger grunden. Om inte eleverna får sig till livs grundläggande kunskaper får de mycket nytt att lära på högskolenivå, bara för att ta ett exempel.
Så uppvärdera bibliotekarieyrket! Ja till mer utbildning (och absolut samarbete på något vis mellan lärarutbildningarna med bibliotekarieutb)och hjälp oss att få skolledningar runtom i landet att förstå den resurs vi är, så vi slipper jobba i motvind.
mvh/ Ida Norberg
bibliotekarie, Sundsvalls gymnasium
…och denna person som finns i skolbiblioteket (hur det än kommer att se ut i framtiden, förhoppningsvis är dessutom personen i skolbiblioteket kompetent i sin yrkesroll samt utbildad för den) kommer att i sin yrkesutövning träffa Alla Barn i Sverige. Vartenda ett.
Tack vare/på grund av skolplikten. Det är mer än vad man kan säga om andra bibliotek. Borde man inte ta fasta på detta i framtida satsningar, är det inte under alla dessa år i skolan vi grundlägger det vi vill att de ska ta med sig i livet, borde det inte vara över skolbiblioteken som möjligheterna, projekten, anslagen borde skölja?
veldig interessant, takk
När det gäller barnbiblioteken måste det finns ett barnperspektiv som genomsyrar hela den nationella bibliotekspolitiken och därmed de insatser som KB gör. Det finns redan nu ämnesord för barn men det behövs också ett barnperspektiv på statistiken, på den nationella katalogen (kanske också en särskild katalog för barn), ett stabilt och gärna utvidgat Barnens bibliotek, en satsning på barns egna informationsbehov (jfr Spörj Olivia i Danmark), en kontinuerlig fortbildning för barnbibliotekarier (tack för de nya kurserna som BHS nu erbjuder, hoppas att de permanentas!), forskning på barnbiblioteksområdet o.s.v. Det räcker alltså inte med att KB anställer en person som arbetar med barnfrågorna utan barnperspektivet måste finnas med överallt. Fortbildning av KB:s personal i vad detta innebär behövs förstås också.
Jag instämmer i mycket av det som sagts i föregående inlägg. Särskilt intressant tycker jag debatten kring vår yrkeskompetens är. Själv är jag utbildad bibliotekarie. Jag gick utbildningen i Växjö, där en stor del av utbildningen hade fokus på pedagogik. Efter några ärs arbete som skolbibliotekarie har mitt intresse för skolbiblioteket som pedagogisk resurs växt.
Nu har jag förmånen att också studera till lärare inom ramen för min tjänst som skolbibliotekarie, och ser då hur oerhört nyttigt det är att ha denna dubbla kompetens. Jag tror vidare att detta gjort bryggan mellan mitt skolbibliotek och läraåren har minskat. Att jag har stödi detta utvecklingsarbete från rektorn har givetvis gjort det enklare.
Hur fler skall få denna ”dubbla kompetens” låter jag vara osagt. Däremot tror jag att vi måste bli bättre på att föra ut skolbiblioteket som ett arbetssätt, inte en lokal.
Till sist skulle jag vilja saxa ett inlägg jag tidigare skrivit om detta ämne:
Jag är nog något kontroversiell i följande påstående, men detta är min övertygelse. Den största utmaningen för skolbiblioteken är att bli mer av pedagogisk resurs, mindre traditionellt bibliotek. Tolka mig rätt, jag vill inte avskaffa skolbiblioteken, tvärtom vill jag integrera skolbiblioteket i den ordinarie undervisningen på skolorna. Jag tror till exempel inte att eleverna blir mer informationskompetenta genom ett par lektioner informationssökning per termin. Min övertygelse är istället att bygga långsiktiga lösningar, där skolbibliotekarien är lika vanlig i klassrummet som i skolbiblioteket. Ensam hinner inte allt, därför blir det också viktigare att utbilda lärarna, för att på så sätt få en bestående kunskap. För mig är skolbiblioteket inte en lokal, utan ett arbetssätt.
Min syn ställer naturligtvis nya krav på vår yrkeskår. Personligen tycker jag exempelvis det vore önskvärt också med någon form av pedagogisk utbildning för alla skolbibliotekarier. Jämför med USA, där skolbibliotekarien vanligtvis har dubbel kompetens; han eller hon har både utbildning inom pedagogik och biblioteks- och informationsvetenskap. Denna dubbla kompetens leder i bästa fall till en ökad förståelse mellan yrkesgrupperna i skolan, även om det säkert inte löser alla knutar.